Iwona Sjölie blev innan jul nominerad av eleverna till årets lärare – för andra året i rad. Det betyder mycket, inte minst för att eleverna visar sin uppskattning trots att hon ställer höga krav:
– Båda gångerna har det varit en enorm överraskning, och givetvis enormt smickrande säger hon.
"…alla har kapacitet att lära och lyckas, men vi måste nå fram till personen på ettsätt som är positivt och uppmuntrande. Mitt arbetsmotto bygger därför på att ställa höga krav som kommer från kärlek och omtänksamhet om elevernas framtid.”
Men vad är det då som har lett till denna uppskattning? Att vara matematiklärare kan beskrivas som att jobba lite i uppförsbacke; många börjar skruva på sig bara de hör ordet matematik. Men Iwona har lyckats ta bort elevernas rädsla och i stället väcka fascination för ämnet. Om vi spaltar upp framgångsreceptet rör det sig främst om tre saker som hon gör bra:
1. Skapa en brygga mellan matematiken och vardagen.
Yrkesgymnasiet Täby utbildar framtida bilmekaniker, lastbilschaufförer, lackerare, frisörer och barberare. Iwona tar ofta med dessa elever utanför skolan:
– Vi går till exempel runt i kvarteret och tittar på hus – vi uppskattar deras mått och beräknar ytor och volymer, vi går till närliggande bilfirmor och beräknar köpkostnader och räntor, vi spelar ”sänka skepp” för att lära oss ekvationer. Det gäller att visa det större perspektivet: hur de kan tillämpa matematiken och dra nytta av den i vardagen.
2. Börja med att väcka intresset.
För att eleverna ska förstå vikten av ämnet, och lägga ner den tid som krävs, behöver Iwona först väcka en gnista hos dem. Det gör hon genom att variera lektionstimmarna.Förutom promenaderna utanför skolan tittar klasserna till exempel på filmsnuttar från Youtube, gör olika aktiviteter och har rollspel.
– För att inspirera eleverna måste de ha något att relatera till. Det gäller att engagera alla sinnen, kropp och själ, för att lärande inte ska associeras med något tråkigt och stillasittande, utan med passion och engagemang.
3. Tydliga regler och höga krav.
Samtidigt trycker Iwona på vikten av klassisk klassrumsundervisning och hemläxor, samt att ”hårda tag” behövs för att nå resultat. Därför har hon tydliga regler och ser till att eleverna vet vad som förväntas:
– Med daltande kommer du ingenstans. Eleverna måste förstå att de måste lägga ner tid för att lyckas, det kommer inte ske av sig självt. Hårt arbete belönas – det försöker jag få eleverna att inse. Att livet inte ger saker omedelbart och gratis är en kunskap som vi också måste förmedla.
Regler och krav innebär dock inte att läraren slipper bygga riktiga relationer till eleverna:
– Det är även viktigt att se varje individ för den de är. Det gäller att upptäcka varje elevs potential, talanger och starka sidor – alla har kapacitet att lära och lyckas, men vi måste nå fram till personen på ett sätt som är positivt och uppmuntrande. Mitt arbetsmotto bygger därför på att ställa höga krav som kommer från kärlek och omtänksamhet om elevernas framtid.
”Det bästa är att se eleverna lyckas”
Dessa tre metoder använder alltså Iwona för att väcka elevernas engagemang, men vad väcker hennes engagemang för sitt jobb? Jo, eleverna.
– Det bästa med att vara lärare är att se sina elever lyckas! När de efter tre år tar studenten och du tydligt märker den stora skillnaden från när de först kom till årskurs 1och var motvilliga och misstänksamma, till att de sedan blir självgående individer. När du ser att gamla elever får jobb efter studenten och lyckas i arbetslivet. Att till och med få ett tack från sina elever i slutet av deras gymnasietid är oslagbart, berättar hon och lyfter fram ett handskrivet brev från en elev.
De inledande raderna lyder:
”I början var vi inte bästa vänner och vi har inte alltid haft samma åsikter i allt men ändå vill jag bara ge dig ett stort tack!”
I några rader längre ner står det:
”Det här med att lägga mobilen i den blå lådan när man kom in på lektionen var en sak där vi inte var överens men ändå förlorade jag alltid diskussionen.Många samtal gick till mamma när jag inte kom till skolan. Du ringde alltid och frågade hur jag mådde. Det kanske inte är en så stor grej att göra men det betydde mycket.”
Brevet avslutas med följande ord:
”…har nog aldrig haft en lärare som har kunnat eller velat hjälpa mig och förstå mig på det sätt som du gjort trots mitt humör och min attityd ibland. Vill tacka dig för att du funnits där för mig på det sätt som du har gjort. Sluta aldrig sprida din glädje och energi. Alla behöver en Iwona i sitt liv. 💚”