Vägen från barnskötare till yrkeslärare

I Sverige behöver vi fler legitimerade yrkeslärare. De tar med sig erfarenheten från branschen in i klassrummet och visar hur yrket faktiskt fungerar, inom allt från VVS till arbete i förskola och fritids. Men hur blir man yrkeslärare när man redan har ett yrke? Vi mötte Sofia Ahlström som är yrkeslärare på Yrkesgymnasiet i Malmö.

Från förskola till klassrum

Sofia Ahlström började sin bana som barnskötare och arbetade som sådan i sex år. Hon trivdes i verksamheten, i mötet med barnen, vårdnadshavare och i samarbetet med kollegor, men kände efter hand att hon ville fördjupa sig och ta större ansvar.

– Jag kände att jag inte var färdig, att jag ville utvecklas men ändå stanna kvar i yrket. Jag tyckte om vardagen i förskolan och allt det praktiska, men jag ville bidra till utbildning på ett annat sätt.

Hon började läsa till förskollärare och kombinerade studierna med heltidsarbete. Åren beskriver hon som intensiva, men också som självklara. Efter examen arbetade hon ytterligare sex år som förskollärare. Tankarna på framtiden kom gradvis.
– Jag visste att jag ville fortsätta arbeta med barns och ungas utveckling. Jag funderade på om jag skulle bli rektor eller specialpedagog, men det kändes viktigt att fortfarande vara nära själva yrket.

Beslutet att bli yrkeslärare

När hon såg en utlyst tjänst som yrkeslärare började hon tänka i nya banor.

– Först tänkte jag att det kanske inte var för mig, men ju mer jag funderade desto mer kändes det som en möjlighet att använda hela min erfarenhet på ett nytt sätt. Jag insåg att jag skulle kunna vara med och forma framtidens barnskötare redan under utbildningen.

Hon sökte till yrkeslärarutbildningen, som finns på flera lärosäten i Sverige och som kan läsas på heltid under tre terminer eller på deltid. I dag har hon arbetat fyra år som yrkeslärare.

– Jag ser det som att jag lär upp mina framtida kollegor. Det gör att jag tar uppdraget på stort allvar, för det vi gör här påverkar kvaliteten i verksamheterna där eleverna så småningom ska arbeta men också våra samhällsmedborgare.

Att bli yrkeslärare kräver både gedigen yrkeskunskap och en pedagogisk utbildning, men hon betonar att det också handlar om personliga egenskaper.

– Man måste tycka om att arbeta med ungdomar och vara beredd på att gymnasiet är en annan miljö än förskolan. Det är mer handledning och mer eget ansvar för eleverna, och man behöver kunna guida dem utan att göra jobbet åt dem.

Relationer som en del av uppdraget

En stor del av arbetet sker utanför klassrummet, i kontakten med de arbetsplatser där eleverna gör sin praktik.

– Praktikplatserna är en avgörande del av utbildningen, och det är mitt ansvar att se till att det fungerar. Jag åker ut, träffar handledare och elever där vi följer upp hur eleverna utvecklas. Det handlar om att bygga långsiktiga relationer och samtidigt vara lyhörd om något behöver justeras. Man behöver vara trygg i mötet med människor, kunna hantera olika situationer och se till att utbildningen håller rätt riktning. Det är många kontaktytor, och det är också det som gör arbetet varierat.

När utvecklingen blir synlig

Det som ger mest tillbaka är elevernas utveckling, menar hon.

– Den största glädjen är när jag ser att en elev har tagit ett kliv framåt, att eleven fått nya kunskaper. Det kan vara en elev som vågar ta mer ansvar på sin praktik eller som plötsligt hittar trygghet i sin yrkesroll. Att få vara med i den processen är väldigt meningsfullt.

Hon är tydlig med att hon inte har ångrat sitt val.

– Jag har inte ångrat att jag blev yrkeslärare. För mig har det varit ett sätt att stanna kvar i mitt yrke och samtidigt utvecklas. Jag tror att fler som arbetar i olika branscher skulle kunna se skolan som en möjlig väg vidare i sin karriärsutveckling.